Jag har en irriterande ovana att tappa bort och förlägga mina telefoner i tid och otid. Under det senaste året har jag på det ena eller andra sättet blivit av med inte mindre än sex stycken olika mobiler. Det är faktiskt oklart hur jag egentligen lyckas med det här. Jag vill på en gång klargöra att det inte beror på att jag är ute och festar och fylleglömmer telefoner på det ena eller andra sättet. Nej, jag varken dricker eller festar särskilt mycket för närvarande. Men tydligen har jag börjat bli glömsk och disträ och jag vet inte vad det beror på vilket oroar mig betänkligt. Tänk om jag har börjat utveckla Alzheimers i rekordung ålder. Ett sådant scenario skulle milt sagt vara beklagligt och sätta käppar i hjulen för många av mina planerade projekt. Hu så hemskt att tänka att jag om bara ett par år kommer reduceras till ett vårdpaket som babblar osammanhängande strunt som Ronald Reagan.

Jag sitter här och kollar på presentreklam på nätet och jag måste säga att det är ju galet hur mycket reklam det finns överallt och hela samhället går liksom ut på att konsumera eller visa reklam för produkter som man ska köpa. Det är bara att gå en sväng på stan så förstår man vad jag menar. Vart man än vänder sig så hittar man reklam och det finns till och med reklam som man inte vet om att det är reklam, så kallad smygreklam och det bombarderas man av hela tiden utan att man reflekterar över det. Det är väldigt vanligt i filmer till exempel och ifall man till exempel tittar på sport och någon tar sig en klunk ur en sportdryck i intervju sammanhang så kan man vara ganska säker på att denna person får en summa pengar av dryckesföretaget för att visa upp deras dryck i tv.