Det här med seo hosting har upptagit min tankar. Varför vet jag i ärlighetens namn inte. Kanske är det för att jag har läst en hel del om den taktiken en del. Dessutom så har jag en kompis som troligtvis har en del med det där att göra i någon kapacitet på sitt jobb. Jag har i varje fått den uppfattningen. Hur som helst har jag fått för mig att det är dags för mig att ta reda på lite mer om det här. Det har på senare tid till och med börjat kännas som ett rent trängande behov. Jag måste helt enkelt ta reda på mer om det här. Det är inte längre möjligt att fortsätta leva i den här okunskapen. Jag klarar inte av att leva med denna fruktansvärda ignorans. Det är faktiskt snudd på pinsamt för en person i min ställning, den saken råder det inga som helst tvivel om.

Snart är det så dags igen. Dags för konferens Solna. Den här gången är det dessvärre inte direkt något jag ser fram emot. Eller jag vet ärligt talat inte, vet inte vad jag ska säga. Det kanske bara är så att jag är på lite dåligt humör just för tillfället. Mycket talar faktiskt för det. Jag brukar ju i vanliga fall inte ha något emot tillställningar av det här slaget. Inte alls faktiskt. Därför är det så märkligt att jag nu känner så stora olustkänslor inför en helt vanlig konferens. Dessutom har jag för mig att den ska gå av stapeln i Royal Park Hotels utomordentligt trevliga och tjusiga lokaler. Det kanske blir bättre när jag väl kommit och blivit insatt i det förmodligen inte alltför betungande arbetet. Skulle nästan tro det faktiskt. Ibland är det så, att man går och tänker för mycket på något som inte är så farligt eller ens tråkigt när man väl är igång med arbetet.

Jag har en irriterande ovana att tappa bort och förlägga mina telefoner i tid och otid. Under det senaste året har jag på det ena eller andra sättet blivit av med inte mindre än sex stycken olika mobiler. Det är faktiskt oklart hur jag egentligen lyckas med det här. Jag vill på en gång klargöra att det inte beror på att jag är ute och festar och fylleglömmer telefoner på det ena eller andra sättet. Nej, jag varken dricker eller festar särskilt mycket för närvarande. Men tydligen har jag börjat bli glömsk och disträ och jag vet inte vad det beror på vilket oroar mig betänkligt. Tänk om jag har börjat utveckla Alzheimers i rekordung ålder. Ett sådant scenario skulle milt sagt vara beklagligt och sätta käppar i hjulen för många av mina planerade projekt. Hu så hemskt att tänka att jag om bara ett par år kommer reduceras till ett vårdpaket som babblar osammanhängande strunt som Ronald Reagan.

Jag sitter här och kollar på presentreklam på nätet och jag måste säga att det är ju galet hur mycket reklam det finns överallt och hela samhället går liksom ut på att konsumera eller visa reklam för produkter som man ska köpa. Det är bara att gå en sväng på stan så förstår man vad jag menar. Vart man än vänder sig så hittar man reklam och det finns till och med reklam som man inte vet om att det är reklam, så kallad smygreklam och det bombarderas man av hela tiden utan att man reflekterar över det. Det är väldigt vanligt i filmer till exempel och ifall man till exempel tittar på sport och någon tar sig en klunk ur en sportdryck i intervju sammanhang så kan man vara ganska säker på att denna person får en summa pengar av dryckesföretaget för att visa upp deras dryck i tv.

Jag har alltid haft väldigt ytliga blodkärl. Hela livet faktiskt, men det har blivit ännu mera uppenbart på senare år. Sjuktsköterska som tar blodprov (när jag behöver göra det, vilket inte är särskilt ofta) på sjukhusen brukar som regel älska mig eftersom det är så lätt. Det finns ett problem med det här fysiska särdraget dock. Jag väldigt många, riktigt ytliga blodkärl i ansiktet som har en tendens att spricka sönder och bilda små fläckar. Det både riktigt ful och ganska irriterande. Jag ser lite ut som en parkbänksalkis i ansiktet ibland. Det tycker jag alltså inte om det minsta. Vem skulle göra det egentligen? Jag kan då inte komma på någon som vill se ut som vodkahalsande före detta boxare eller Tom Hanks i Philadelphia. Mycket irriterande alltså. Undrar just om det går att göra någonting åt saken, genom plastikkirurgi kanske. Jag tycker faktiskt det borde gå att ordna på ett eller annat sätt.

Blir man inte less på att göra samma sak dag in och dag ut? Nu kan det där se ut som en retorisk fråga men det är en egentligen inte. Jag undrar faktiskt. Rent logiskt sett kan jag tycka att de flesta människor borde tröttna och bli uttråkade av att gå till samma jobb var dag i tio, 20 eller 30 år. Fast det behöver förstås inte vara så antar jag. Jobbar man med något riktigt kul och meningsfullt så kanske man inte ledsnar i första taget. En bekant till mig arbetar med HLR utbildning och har gjort det i många år nu. Jag skulle gissa att även det kan kännas tråkigt och enahanda då och då men det är också en så pass nyttig och viktigt sak att man förmodligen kan sätta sådant åt sidan även då allt upplevs som tråkigt och enformigt. Det kanske är mer skillnad om man jobbar med något som inte är en samhällsnytta på samma sätt och som inte kan vara avgörande för en medmänniskas liv.